03.30

17.59 träffades då R och M.
Han började med att säga att han hade 1 miljon saker han var nyfiken på om mig. Gott.
Vi gick bort till Epicuré och fick mat och vin i oss. Pratade om allt viktigt i livet och insåg kanske redan där att vi trivdes rätt bra i varandras sällskap. Började gå längs med "tranans" gata och snackade om husen. Jag kände nog att varför stannar vi inte i den där gränden och hånglar?
Men nej, vi gick vidare till Bigbowl och drog en 30minuters bowling. För övrigt ett väldigt bra tillfälle för lite kontakt då man passerar varandra flertalet gånger och då kan lägga handen på den andre. Jag vann 3 rundor och har nog aldrig spelat så bra förr. Han vågade först inte föreslå det eftersom det kändes lite corny men vafan skit i det sa jag.
Började gå längs med Kungsgatan där i den allén och då får jag frågan om jag vill följa med på middag på tempo följande dag. Jag svarade - Ja vi ses halv 8. Det blir sju. Han ville ha en timme med mig innan hans vänner ska ansluta. Dessutom ville han träffa mina tranor. Tjarlek.
Fortsatte gå och svängde av så han kunde gå mot sitt och jag mitt, men vid ett gathörn vid Betaniakyrkan stoppar han mig och vips så står man och hånglar. Vi går 20 meter och sen står vi nog där och hånglar hur länge som helst. Vi går en bit till och det slutar med att vi står vid Bergsgatan och hånglar som två femtonåringar.
23.10 släpper vi varjefall varandra och jag cyklar hem.
Nu är klockan alldeles för mkt, pulsen har legat alldeles för högt och jag har snurrat 2345 varv i sängen, läst en tidning, ätit och skrivit lite snabbt till honom. Var tvungen att gå upp och skriva av mig nu i hopp om att kunna sova. Är det så här man känner sig när man är lite kär?